Inspirerande nej!

Idag var det andra delen av utvecklingsprojektet Pasila palvelee. Förra gången var vi ju på Borgbacken, den här gången på Blåbärslandet.
Samma dragare, den här Kummeltypen. Den här gången hade han lite skärpt sig och också förberett en agenda som verkade bra. Vi skulle i grupper gå igen orden som finns i bibbans strategi. Det gjorde vi med det första ordet INNOSTUS. Och det blev en riktigt bra diskusion också när vi gick igenom vad vi hade gjort i de olika borden.
Men sen for det lite snett när han ville göra en "film" av det hela. OCkså det har varit ok, om han inte hade använt alltför mycket tid till den saken.

Men något blev ändå i minnet. När man är into på en sak kan man mötas av ett nej som inte behöver vara negativt, utan något som för saken vidare. Alltså den som säger nej kanske inte motarbetar saken, utan tar den på allvar och förädlar den till något som är möjligt.

Något sånt upplevde jag faktiskt igår när vännen och f.d. (?) kollegan M föreslog ett projekt åt mig. Jag var alltså den som sade nej, men jag har beabetat saken lite.
Idén är alltså att arrangera en tillställning i något ämne, men förbereda den genom att på förhand ta reda på mycket om ämnet, skriva bloggar och kanske nåögot annat material. Själva tillställningen skulle streamas och följas upp t.ex. på Twitter. M föreslog åldringsvården (på svenska) i Hfrs, ett aktuellt och viktigt tema. Men jag upplever det som svårt och tungt och vet inte om jag vill genomföra just det åtminstone som det första av den här typen. Funderar om jag i stället skulle satsa på språket - språkvård, men också slang och vardagsspråkoch tvåspråkighet i Hfrs. Hur ser det ut i verkligheten. Försöka göra det till en rolig grej - inte en gravallvarlig FY FY, man får int säga så eller voj Voj vi får så dålig service- tillställning. Det skulle jag göra som en övning, och ta itu med åldringsvården eller något sånt senare,  kanske på hösten.