Idag har jag kanske mest funderat på olika aspekter på Helmet.fi. Kitty och jag har ju en idé om en serie små inslag med läsare, vanliga och kändisar. Den idén har vi lite jobbat på idag. Utdrag ur mail:
Jag har i natt lite funderat på det här och skulle vilja tillägga några saker:
1. Vi borde ha med en obligatoriskfråga där vi ber personen kort berätta om sig själv. ”Berätta om dig själv med några ord”. Alla är ju inte kändisar som medverkar, och vi kan inte ens utgå från att alla vet vem Bitte eller Senja är. Men jag tycker å andra sidan att de ska få välja vad de vill berätta om sig själva. Att vi inte bara smäller till med ”Jörn Donners fru” eller liknande utan att fråga J
2. Ska vi be om ett foto antingen på personen själv eller på något som illustrerar det hon/han skriver om? Jag menar att de skulle få välja om de vill ståta med sitt ansikte eller med något annat?
3. Jag sku gärna lite presentera Helmet.fi i brevet så de säkert vet vad de ställer upp på.
4. sen sku det vara kiva att skriva ”vi” i stället för ”jag” i brevet, det kommer åtminstone jag att göra.
5. Jag skriver idag åt pastor Brita och försöker få e-postadressen till mannen till en av mina väninnor. Han är storkonsument av musik och lånar massor på bibban.
Dessutom har jag hjälpt med den nya frågesajten Kysy.fi, som är efterträdare till iGS. Den är ännu förfärligt på hälft fast den måste vara klar senast till årsskiftet.
Sen, sist men inte minst, har jag glatt mig åt att Ulla-Lena Lundberg har fått Finlandiapriset. Det är hon verkligen värd! Texten till Helmet.fi kommer här:
Ulla-Lena Lundberg vann årets Finlandiapris
Författaren Ulla-Lena Lundbergs bok Is har vunnit årets Finlandiapris. Lundberg skriver på svenska och boken är översatt till finska under namnet Jää.
Vinnaren utsågs av president Tarja Halonen. I sitt tal berättade Halonen hur boken hade gripit henne:
”Ulla-Lena Lundberg skriver på ett okonstlat språk som samtidigt på ett oförklarligt sätt är tidlöst. Boken beskriver livet i skärgården under efterkrigstiden då det är brist på det mesta. Prästen Petter Kummel ter sig för mig nästan som en symbol för den nya freden: en optimist som tror på det goda, men som behöver andra mänskor för att kunna förverkliga det goda i praktiken – framför allt behöver han sin hustru Mona.
I början är boken nästan som en pastoral idyll, men trots detta greps jag snabbt av ett hot likt det i antikens grekiska tragedier. Något ont kommer att ske - läsaren får lov att ge sig in i den mörka strömmen”.
Ulla-Lena Lundbergs bok finns i HelMet: Is/Jää